Hur påvisar jag CO2-utsläpp per ton aluminium?

CO2 per ton följer av två separata spår, inte av en metod

CO2-utsläppen per ton aluminium görs för närvarande synliga genom två olika regleringar, och dessa två utvecklas inte i takt. Det första spåret är koolstofgränscorrigeringen (CBAM, Förordning (EU) 2023/956): denna kräver av importörer av aluminium från utanför EU att de rapporterar de inbäddade utsläppen per ton, och det pågår redan. Det andra spåret är det digitala produktpasset enligt ESPR (Förordning (EU) 2024/1781): detta handlar om miljöinformationen som snart måste finnas i passet för aluminiumsprodukter, inklusive CO2-data, men den exakta beräknings- och mätmetoden för detta måste fortfarande fastställas per produktgrupp. Den som nu redan vill påvisa CO2 per ton gör det alltså baserat på CBAM-systematiken för import, eller baserat på en egen beräkning som ansluter till erkända metoder — en obligatorisk, enhetlig metod för aluminiumsprodukters digitala produktpass finns ännu inte.

För vem detta gäller och vad det inte handlar om

CBAM-skyldigheten drabbar framför allt importörer: den som importerar aluminium från utanför EU måste förhålla sig till en rapporteringsskyldighet för produktens inbäddade utsläpp. Detta är en annan utgångspunkt än det digitala produktpasset, som riktar sig till tillverkare och importörer som för produkter in på EU-marknaden och som snart — när reglerna för aluminium träder i kraft — måste tillhandahålla ett pass med miljöinformation. Detta avsnitt handlar inte om den exakta beräkningsformeln för CBAM-utsläpp, och inte heller om hur en specifik läsare ska mäta sin egen produktionsprocess: det följer av CBAM:s egna genomföranderegler, och för produktpasset från den ännu inte publicerade delegerade akten. Det som här är aktuellt är istället frågan om vilket ramverk som för närvarande finns och vilket ramverk som ännu måste komma.

Från vilken tidpunkt detta måste ske, och vad som gäller till dess

CBAM är redan i kraft som förordning och rapporteringsskyldigheten för inbäddade utsläpp pågår redan; den exakta fas som en importör befinner sig i (rapportera eller också faktiskt kvittning) följer av texten i Förordning (EU) 2023/956 själv. För aluminiumets digitala produktpass är det annorlunda: artikel 39 i ESPR föreskriver att test-, mät- och beräkningsmetoder fastställs per produktgrupp, men för aluminium är denna delegerade akt ännu inte publicerad. Ett datum då detta blir obligatoriskt för aluminium är alltså ännu inte fastslaget. Tills denna akt är på plats gäller ingen lagstadgad metod för CO2 per ton inom ramen för produktpasset — väl den befintliga CBAM-skyldigheten för den som importerar.

Vad detta betyder i praktiken, steg för steg

Den som nu redan möter denna fråga kontrollerar först om det är fråga om import av aluminium från utanför EU: i så fall går vägen via CBAM, och det inbäddade CO2-utsläppet per ton är redan en del av en pågående rapporteringsskyldighet. Den som producerar eller förädlar aluminium inom EU och förbereder sig för det digitala produktpasset gör klokt i att redan nu samla in data om energiförbrukning, råvaruerenas ursprung och produktionsprocess per ton — inte för att detta redan föreskrivs någonstans för passet, utan för att dessa data utgör grunden så snart metoden för aluminium faktiskt publiceras. Ett tredje steg är att följa de officiella publikationerna: både genomförandereglerna enligt CBAM och den delegerade akten enligt ESPR publiceras i EU:s Officiella Tidning, och först då blir det klart vilken beräkningsmetod som exakt ska gälla för produktpasset. Till dess är anslutning till en redan erkänd metodik — såsom CBAM:s, för så långt den är tillämplig — det mest logiska mellansteget, utan att detta utgör någon garanti för att samma metod senare också kommer att föreskriva för passet.

Källan: CBAM-förordningen och artikel 39 i ESPR

Rapporteringsplikten för inbäddade emissioner vid import följer direkt från Förordning (EU) 2023/956, som inrättar en koldioxidgränscorrektionsmekanism och betecknar aluminium som en av de berörda produktkategorierna. Den framtida metoden för CO2-data i det digitala produktpasset följer från artikel 39 i Förordning (EU) 2024/1781 (ESPR), som föreskriver att test-, mät- och beräkningsmetoder per produktgrupp fastställs genom delegerad akt — en akt som för aluminium ännu inte har publicerats.

Den som nu konkret vill komma igång börjar med att kontrollera om den egna situationen faller under CBAM-rapporteringsplikten (vid import från utanför EU), och dokumenterar för övrigt redan produktions- och energidata per ton, så att dessa data är tillgängliga när metoden för det digitala produktpasset för aluminium publiceras.

Vad detta baseras på

Själva förordningen finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; du behöver inte tro på oss.

Det konkreta du måste göra

Vad som förväntas av dig

CO₂-utsläpp per ton aluminium är en siffra som återkommer på flera ställen, var och en med sin egen ram och eget bevisföring. För produktpasset och för CBAM gäller andra regler, andra formulär, och för närvarande inte heller någon slutgiltig beräkningsmetod för själva passet. Det gör ämnet förvirrande, men skyldigheterna kan ändå brytas ner.

En beräkning enligt en etablerad metod

För det digitala produktpasset gäller att mätningar och beräkningar inte får väljas fritt: artikel 39 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) föreskriver att testning, mätning och beräkning utförs enligt metoder som fastställts för produktdelen. För aluminium har den metoden för CO₂ per ton ännu inte publicerats. I praktiken betyder det för ett företag med 10 till 100 anställda att en egen beräkningsmetod — hur väl utarbetad än — senare måste ersättas när den officiella metoden finns tillgänglig. Den som redan arbetar med växthusgasräkenskaper, till exempel för en kund eller för CBAM, gör bra i att spara dessa siffror och underliggande källdata separat, så att en senare övergång till den officiella metoden inte innebär att allt måste samlas in på nytt. Mer om status för denna metod finns på sidan om den metod enligt vilken värdena för passet mäts.

Verifiering av siffrans ursprung

En CO₂-siffra per ton är bara användbar om det är klart varifrån den kommer: från vilken fabrik, vilken process, vilken energiblandning. För ett företag som köper in och bearbetar aluminium betyder detta att ursprunget till siffran — inte bara siffran själv — måste dokumenteras. För aluminium varierar utsläppen per ton kraftigt mellan primärt aluminium (elektrolys) och återvunnet aluminium (omsmältning), och dessa två får inte blandas till ett genomsnitt utan att det är klart hur genomsnittet är uppbyggt. Detta berör också frågan om hur mycket återvunnet material som finns i en parti; dessa två siffror — CO₂ per ton och andelen återvunnet aluminium — hör ihop och efterfrågas ofta i ett och samma andetag. Se även hur andelen återvunnet aluminium verifieras.

CBAM som separat, redan befintligt spår

Utöver produktpasset finns CBAM redan: Förordning (EU) 2023/956 förpliktar en anmälare vid import av aluminium från utanför EU att rapportera de inbäddade växthusgasemissionerna. För ett företag som importerar aluminium är detta alltså ingen framtida skyldighet utan en löpande. De siffror som upprättas för CBAM — per ton, per produktkategori, per anläggning för ursprung — är inte automatiskt samma siffror som senare kommer i produktpasset, eftersom systemen är utarbetade separat från varandra, men underliggande källdata (energiförbrukning, processdata från tillverkaren) är ofta återanvändbara. Vad CBAM exakt kräver och för vem, finns utvecklat på sidan om CBAM och aluminium.

Skillnad mellan dossier och pass

För ett företag som ändå får en CO₂-beräkning gjord — för en kund, för en hållbarhetsrapportering, för CBAM — är skillnaden mellan vad som förblir internt och vad som senare blir offentligt i passet relevant. Passet visar en fastställd siffra enligt en fastställd metod; den underliggande beräkningsmodellen, antagandena och källdata förblir utanför. Den skillnaden mellan det tekniska dossier och det digitala produktpasset är precis där många företag stannar upp, och förklaras på sidan om skillnaden mellan tekniskt dossier och pass.

Där det går fel i praktiken

En leverantör levererar en CO₂-siffra per ton för hela årsproduktionen, medan denna produktion delvis består av primärt och delvis av återvunnet aluminium. Den genomsnittliga siffran är då inte spårbar till en specifik parti, och vid en begäran om underlag finns ingen uppdelning tillgänglig.

Ett annat scenario: ett företag använder samma CO₂-värde för produktpasset som det har angett för CBAM, utan att kontrollera om omfattningen och beräkningsreglerna överensstämmer. CBAM använder en egen systematik för inbäddade emissioner vid import; denna är inte utan vidare utbytbar med en metod som senare fastställs för passet.

En tredje situation: en importör av aluminiumhalvfabrikat övertar CO₂-siffran från den utländska producenten utan källdokument, och kan vid en förfrågan om bevis inte presentera något som går längre än ett e-postmeddelande eller en rad på ett offertalarm.

En fjärde situation: ett företag beräknar själv ett CO₂-värde med en egen beräkningsmodell, i antagandet att detta senare automatiskt kan överföras till produktpasset. Så snart den officiella metoden under artikel 39 i ESPR publiceras, visar det sig att det egna tillvagagångssättet avviker på vissa punkter, och siffran måste byggas upp på nytt — vilket hade kunnat undvikas genom att från början strukturerat bevara källdata.

En femte: ett företag tror att CO₂-siffran är en konfidentiell affärshemlighet och vill inte dela den med den part som sammanställer passet, medan det är oklart vilken del av denna information som senare blir offentlig och vilken del som kan skyddas. Denna bedömning hör till frågan om affärsrelaterade uppgifter om aluminium ska offentliggöras, och är något annat än frågan om vem som får se uppgifterna, som besvaras på sidan om vem som får se vilka uppgifter från produktpasset.

Vad ni kan dokumentera

Per part eller produktionsbatch: CO₂-siffran per ton, med angivande av den använda beräkningsmetoden eller -verktyget och dess version.
Ursprunget till siffran: fabrik, processlinj, och huruvida det gäller primärt eller återvunnet aluminium, eller en blandningsandel.
Källdata som siffran baseras på: energiförbrukning, energiblandning, processdata från producenten — lagrat separat från själva slutsiffran.
För importerat aluminium: CBAM-rapporteringen och underliggande data från den utländska producenten eller installationen.
En anteckning vid varje siffra om den är avsedd för CBAM, för en kundfråga eller för framtida användning i produktpasset, så att omfattning och metod inte förväxlas.
En hänvisning till legeringen och EN-AW-beteckningen för den aktuella partien, eftersom CO₂-siffror kan skilja sig åt per legering; se hur legeringen och EN-AW-beteckningen fastställs.

Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform handlar om. Vi känner inte till din situation. Om du är osäker på din egen situation rådgör du en jurist eller tillsynsmyndigheten.

Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av en människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättningar får företräde.