Vad betyder CBAM för import av aluminium?

Det konkreta du måste göra

Vad som förväntas av dig

CBAM (kolfstofgränscorrigeringsmekanismen, förordning (EU) 2023/956) reglerar att import av vissa varor från länder utanför EU får ett pris som motsvarar de CO2-kostnader som en europeisk producent bär via EU:s system för handel med utsläppsrätter. Aluminium står på listan över varor för vilka detta gäller. För ett företag som importerar aluminium — som råmaterial, som halvfabrikat eller förarbetat i vissa produkter — förändras något i administrationen kring den importen, bortsett från vad som redan finns för tullformalisering.

Kontrollera om de importerade varorna omfattas av CBAM

Förordningen arbetar med en lista över varakoder. Ett företag som importerar aluminiumsprodukter bör granska varje artikel för att se om koden finns på denna lista. Vid ett företag med 10 till 100 anställda är detta vanligtvis inte en separat compliance-avdelning utan någon inom inköp eller logistik som redan känner till tullkoderna — arbetet handlar mest om: att lägga den befintliga kodlistan bredvid CBAM-listan och hålla reda på vilka inköpslinjer som har relevans.

Samla in data om inbäddade utsläpp

För CBAM-varor efterfrågas de utsläpp som uppstod under produktionen — de så kallade inbäddade utsläppen. Dessa data kommer inte från eget företag utan från den utländska producenten eller leverantören. Det innebär att importören är beroende av information som någon annan måste tillhandahålla, och att kvaliteten på denna information varierar mycket mellan leverantörer och länder. För företag som arbetar med växlande eller mindre leverantörer utanför EU är detta ofta den mest tidskrävande delen: inte att fylla i ett formulär, utan att övertyga en leverantör att dela siffror som ibland betraktas som affärskänslig information.

Rapportera via gällande system

Förordningen föreskriver rapporteringskrav för CBAM-varor, som efter övergångsperioden också får en finansiell komponent. I praktiken innebär detta för ett importerande företag en fast, återkommande administrativ uppgift: att per period dokumentera vilka mängder som importerades och vilka emissionsdata som hör till dem. Det är en annan rytm än den engångsdokumentation som tillhör ett produktpaspoort — CBAM kräver något som hela tiden uppdateras, inte ett dossier som sammanställs en gång och sedan följer med under många år.

Klargör vem inom företaget som uppfyller CBAM-rollen

Eftersom det handlar om import ligger ansvaret vanligtvis på den som faktiskt för in varorna i EU — ofta inte samma person eller avdelning som arbetar med aluminiumets produktpaspoort. För ett företag av denna storlek är det lämpligt att tidigt fastställa vem som har vilken roll: vem begär emissionsuppgifterna från leverantören, vem bearbetar dem i rapporteringen, och vem är kontaktpunkt om tullen begär underlag.

Där det går fel i praktiken

Ett första återkommande problem är att företag förväxlar CBAM och det digitala produktpasset med varandra, eftersom båda handlar om aluminium och CO2. Det är olika instrument med olika syfte: CBAM reglerar en gränscorrigenring vid import, passet dokumenterar produktinformation under hela livscykeln. Den som vill hålla dem isär kan använda frågan vad är skillnaden mellan min tekniska dossiering och det digitala produktpasset som utgångspunkt — denna förklaring är också användbar för att inte blanda CBAM-rapportering och passupplysningar i samma kategori.

En andra situation: leverantören utanför EU tillhandahåller ingen emissionsdata, eller tillhandahåller dem sent. Eftersom importören är beroende av denna leverantör uppstår förseningar som inte går att lösa med interna åtgärder — bara genom tidigt kontakt och tydliga avtal på förhand.

En tredje fallgrop är att företag tror att CBAM-data och CO2-data för produktpasset använder samma källa och samma metod. Det är inte självklart: hur emissioner bestäms för CBAM behöver inte sammanfalla med den metod som krävs för passet. Den som vill veta mer om detta för passportsdelen hittar det på enligt vilken metod ska jag mäta värdena för passet.

En fjärde situation uppstår när ett företag utgår från att CBAM endast handlar om råvara och inte ser att även vissa bearbetade aluminiumprodukteter kan stå på varulistan. Det leder till ofullständig rapportering, inte på grund av ovilja utan för att kodlistan inte har kontrollerats systematiskt.

En femte punkt: företag sparar CBAM-data i lösa e-postmeddelanden och kalkylblad hos den berörda inköparen, utan att detta är fastställt som en affärsprocess. Så snart den personen är på semester eller byter tjänst är informationen svår att hitta.

Vad ni kan dokumentera

• En överblick över vilka importerade varuklassificeringar som förekommer inom företaget på CBAM-listan, med datum för senaste kontroll.
• Per leverantör utanför EU: huruvida, hur och när emissionsdata levereras, och i vilken form.
• En intern anvisning om vem inom företaget som är ansvarig för CBAM-rapportering, skild från den som sammanställer produktpasset.
• En fil per rapportningsperiod med de importerade mängderna och motsvarande emissionsdata, så att frågor från tullmyndigheterna snabbt kan besvaras med källdokument.
• Korrespondens med leverantörer om emissionsdata, separat sparad från korrespondensen om produktdata för passet — dessa två blandas lätt ihop medan de efterfrågas för ett annat ändamål.
• En kort intern anteckning om skillnaden mellan CBAM-skyldigheter och passportsskyldigheter, så att nya anställda inte igen hamnar i förvirringen som är vanligast i praktiken.