Enligt vilken metod måste jag mäta värdena för passet?

Det konkreta du måste göra

Vad som förväntas av dig

Mäta enligt den metod som gäller för produktgruppen

Artikel 39 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781) föreskriver att värdena för produktpasset inte får väljas fritt utan måste fastställas enligt en etablerad test-, mät- eller beräkningsmetod. Denna metod utvecklas per produktgrupp i det delegerade rättsakt som också fastställer övriga krav för gruppen — för aluminiumhalvfabrikat gäller det det rättsakt som ännu måste offentliggöras. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta främst: det sätt på vilket mätning eller beräkning redan nu utförs (till exempel för intern kvalitetskontroll eller för kundspecifikationer) är inte automatiskt den metod som senare kommer att gälla för passet. Det är ett särskilt steg att kontrollera detta när rättsakten föreligger.

Spårbarhet för den använda metoden

Artiklarna 5 till 7 i ESPR kopplar prestations- och informationskraven till varandra: ett värde som finns i passet måste överensstämma med vad som har fastställts om ekologisk utformning. Det innebär att ett företag inte bara antecknar ett resultat (till exempel en CO2-siffra eller en återvinningsgrad), utan också måste kunna påvisa hur resultatet har beräknats. För ett medelstort företag handlar det om att hålla reda på vilken norm, vilken formel eller vilken mätuppställning som motsvarar vilken siffra — inte som extra byråkrati, utan som en del av själva siffran.

Överensstämmelse mellan olika värden i samma pass

Ett pass för aluminium innehåller flera slag av värden vid sidan av varandra: sammansättning, CO2-utsläpp, andel återvunnen material, eventuellt uppgifter om ytbehandling. Var och en av dessa värden kan ha en egen mätmetod. Den förpliktelse som följer av artikel 39 är att varje värde har en motsvarande spårbar metod — inte att en metod gäller för hela passet. För det sätt på vilket andelen återvunnen material påvisas gäller andra överväganden än för hur CO2-utsläppen per ton aluminium påvisas; båda måste finnas sida vid sida i samma pass utan att de blandas ihop.

Dokumentera vem som har utfört mätningen

I en delad kedja — tillverkare, importör, plattform som sammanställer passet — är det viktigt att det är klart vem som har tillhandahållit vilket värde och på grundval av vilken mätning eller beräkning. Detta berör frågan om hur ett företags tekniska dossier förhåller sig till det digitala produktpasset: det skiljer mellan det tekniska dossieret och det digitala produktpasset ligger delvis just häri — dossieret innehåller vanligtvis de underliggande mätningarna och beräkningarna, passet resultatet som följer därav.

Där det går fel i praktiken

Ett gjuteri använder redan i många år en viss beräkningsmetod för intern rapportering av andelen återvunnet aluminium, baserad på massbalans över ett år. Utan verifiering av att detta också är den metod som det delegerade rättsakt senare föreskriver, placeras detta värde redan i ett utkast till pass — med risken att metoden inte överensstämmer.

En profilstillverkare tillhandahåller CO2-siffror som kommer från en underleverantör, utan att det är fastslaget enligt vilken beräkningsmetod denna underleverantör kom fram till denna siffra. Om det ställs en fråga om detta finns inget underliggande dokument att hänvisa till.

En förpackningsproducent tillämpar en ny, mer noggrann mätmetod mitt under ett räkenskapsår för ett visst värde, men äldre pass i omlopp hänvisar fortfarande till den gamla metoden — utan att det är dokumenterat när övergången ägde rum och varför.

En importör övertar värden från den utländska tillverkaren utan att fråga vilken mätmetod som användes, och upptäcker först när en köpare ställer en fråga att metoden avviker från vad som är vanligt i EU för samma värde.

Ett företag blandar in ett passavtryck värden som enligt olika versioner av samma norm är uppmätta — till exempel en äldre och en senare version av en testmetod — utan att denna skillnad angavs någonstans.

Vad ni kan dokumentera

• Per värde i passavtrycket: vilken test-, mät- eller beräkningsmetod användes, inklusive norm- eller metodversion.
• Datum och omständigheter för mätningen eller beräkningen, så att ett värde inte hamnar lös från den tidpunkt då det fastställdes.
• Namn på den part som genomförde mätningen eller beräkningen (eget laboratorium, extern part, leverantör).
• Bakomliggande dokument (testrapporter, beräkningsblad) som överensstämmer med vad i den tekniska dokumentationen redan läggs upp, så att passavtryck och dokumentation motsäger varandra inte.
• En intern översikt över vilken metod som hör till vilket värde, att konsultera så snart den delegerade handlingen för aluminiumhalvfabrikat publiceras och metoderna är definitivt fastställda.
• Överenskommelser med leverantörer eller importörer om vilken metod de tillämpar för värden som de levererar, så att detta inte först framkommer vid en senare förfrågan — relevant för bland annat andelen återvunnet aluminium och CO2-utsläppen per ton.
• En anmärkning vid metodförändringar över tid, så att äldre och nyare passavtryck kan förklaras bredvid varandra.