Får jag förstöra osåld aluminiumlager?

Det konkreta du måste göra

Vad som förväntas av dig

ESPR innehåller en separat del om förstöring av osålda konsumtionsvaror: artiklarna 23 till och med 26 i förordning (EU) 2024/1781. Denna del är inte i första hand skriven för aluminiumhalvfabrikat, utan för konsumtionsvaror i bredare mening. För företag som arbetar med aluminium är det ändå relevant att känna till, eftersom systematiken — rapportering och i vissa fall ett förbud — fylls i produktgrupp för produktgrupp genom delegerade akter. Vad som exakt gäller för aluminium är ännu inte fastställt.

Rapporteringsskyldighet för förstörda osålda produkter

Artikel 24 i ESPR föreskriver en skyldighet för vissa marknadsaktörer att rapportera om mängden osålda konsumtionsvaror som de förstör och anledningen till det. För ett företag med 10 till 100 anställda betyder detta praktiskt att förstöring av lager inte längre kan vara ett internt, odokumenterat beslut när denna skyldighet börjar gälla för en produktgrupp: då måste en numerisk överblick kunna upprätthållas, uppdelad efter anledning (överproduktion, returer, kvalitetsavvikelser, slutet av livscykeln och liknande).

Möjligt förbud mot förstöring för vissa produktgrupper

Artikel 24 öppnar också vägen för ett förbud mot förstöring av osålda konsumtionsvaror, som ska arbetas ut per produktgrupp genom en delegerad akt. Ett sådant förbud gäller alltså inte automatiskt för alla produkter som omfattas av ESPR — det måste fastställas separat. För aluminiumhalvfabrikat har ingen delegerad akt publicerats som reglerar detta för närvarande. Vad ett sådant förbud konkret skulle innebära för denna sektor, och om det kommer att införas, kan inte sägas nu.

Undantag och mindre företags roll

Artiklarna 23 och 25 lämnar utrymme för undantag, bland annat i samband med företagets storlek och situationer där förstöring rimligt är det enda alternativet (till exempel vid säkerhetsrisker). Hur dessa undantag exakt fylls i — vilken företagsstorlek, vilka fall — bestäms ytterligare på EU-nivå. För ett medelstort företag är det nu främst viktigt att veta att det finns en skillnad mellan den allmänna rapporteringsskyldigheten och ett eventuellt förbud, och att båda fastställs separat per produktgrupp.

Förhållande till det digitala produktpasset

Det finns ett indirekt samband mellan denna del av ESPR och produktpasset. Ett pass registrerar uppgifter om en produkt från det att den träder på marknaden; om en produkt aldrig säljs och förstörs ändå, återstår frågan vad som händer med motsvarande passupp­gifter. Det är ännu inte utarbetat. Vem som undrar vad ett digitalt produktpass för aluminium exakt innehållerfinner där grunden; förstöringsreglerna är en kompletterande, separat del av regelverket inom samma förordning.

Där det går fel i praktiken

Ett par situationer där företag oavsiktligt kan hamna i konflikt med dessa regler eller dra för tidiga slutsatser:

• Lager förstörs utan registrering av anledningen. När rapporteringsskyldigheten för en produktgrupp träder i kraft är det senare svårare att rekonstruera varför och hur mycket som förstördes än att föra register när det händer.
• Antagandet att ett förbud redan gäller trots att ingen delegerad akt finns. Vissa företag förutser rapportering från andra sektorer (som textil, där detta ämne redan har diskuterats längre) och antar felaktigt att detsamma redan gäller för aluminium.
• Förväxling mellan "osåld" och "kasserad på kvalitetsskäl". Material som kasseras på grund av ett tekniskt fel faller i en annan kategori än överskott av säljbara lager — skillnaden är relevant för hur en eventuell framtida skyldighet skulle kunna bli tillämplig.
• Ingen skillnad mellan eget lager och en kunds lager. Vid leverantörsrelationer är det inte alltid tydligt vem som enligt en framtida förordning skulle vara ansvarig för rapportering: tillverkaren, importören eller den part som slutligen förstör lagret.
• Destruktionsbeslut fattas decentraliserat (på arbetsplatsen eller i lagret) utan att det finns en central översikt. Det gör det svårare att på kort tid sammanställa en rapport om det efterfrågas.

Vad ni kan dokumentera

Utan att det redan finns någon konkret förpliktelse för aluminium är det möjligt att redan nu lägga en grund som senare kan användas:

• En intern översikt över förstört osålt lager, med datum, mängd och anledning — även om detta ännu inte är obligatoriskt.
• En fastställd arbetssätt för skillnaden mellan destruktion på grund av överproduktion, returer och kvalitetsavvikelser.
• Avtal med leverantörer och kunder om vem som håller reda på vilka lagerdata, särskilt för aluminium som går genom flera led i kedjan.
• En notering för vilka produktgrupper (profiler, gjutgods, förpackningsaluminium) en eventuell framtida delegerad handling är mest lämplig för, så att uppföljning av ny regelgeving kan ske mer målriktad.

Detta ansluter sig till den bredare frågan vad som redan kan göras medan reglerna ännu inte är definitivt fastställda: inte vänta tills en förpliktelse officiellt är på plats, utan få den administrativa grunden i ordning redan nu. För företag som specifikt frågar sig hur detta påverkar material som redan ligger i lagret när nya regler träder i kraft, finns det en separat översikt över vad man ska göra med aluminiumlager som redan finns när reglerna träder i kraft. Och eftersom denna del av ESPR först blir konkret genom ytterligare regelgeving per produktgrupp, är det användbart att veta vad en delegerad handling exakt är och varför den bestämmer vad som förväntas av ett företag — först efter publicering av den blir det tydligt om, och hur, aluminium omfattas av ett destruktionsförbud eller rapporteringsskyldighet.