måste det redan finnas ett produktpass när mitt aluminium fortfarande är en halvfabrikat

Det konkreta du måste göra

Vad som förväntas av dig

Frågan om ett halvfabrikat redan omfattas av produktpasset handlar om en sak: finns det en delegerad akt som uttryckligen förpliktar denna produktgrupp? ESPR själv (Förordning (EU) 2024/1781) är en ramförordning. Artikel 1 fastställer tillämpningsområdet, men förordningen själv föreskriver inte per produktgrupp när passet blir obligatoriskt — det sker per produktgrupp i en delegerad akt. För halvfabrikat av aluminium finns denna akt ännu inte. Det som redan går att säga finns i definitionerna och i de skyldigheter som kommer att gälla när akten väl finns.

Vad som räknas som "produkt" enligt ESPR

Artikel 2 i ESPR ger de definitioner som avgör vad som räknas som produkt och vad som räknas som en del av en produkt. En aluminiumlegering, plåt eller coil som bearbetas eller förädlas vidare till en slutprodukt kan, beroende på definitionen i den senare delegerade akten, behandlas både som en självständig produkt och som en del. För ett företag med 10 till 100 anställda som levererar halvfabrikat till bearbetande företag innebär detta att den egna positionen i kedjan — leverantör av råmaterial kontra tillverkare av en färdig produkt — delvis avgör vilken förpliktelse som gäller vid vilken tidpunkt. Mer om denna avgränsning finns i vilka produkter från aluminiumsektorn omfattas av ESPR.

Vad den delegerade akten reglerar per produktgrupp

Eftersom ESPR är ett ramverk avgörs det faktiska innehållet per produktgrupp av den delegerade akten: vilka uppgifter, vilka trösklar och från vilket datum. För aluminium är denna akt ännu inte publicerad. Det betyder att det för närvarande inte finns någon bindande förpliktelse för halvfabrikat, men det innebär också att det inte finns någon garanti för att halvfabrikat kommer att uteslutas när akten väl publiceras. Hur denna process fungerar och varför innehållet i förpliktelsen först då är fastställt är utförligt presenterat i vad en delegerad rättsakt är och varför den bestämmer vad du måste göra.

Skyldigheter för aktörer i leveranskedjan

Artikel 38 i ESPR beskriver krav för aktörer i leveranskedjan: alla som för en produkt eller del vidare i kedjan får en roll i vidarebefordringen av information när det blir obligatoriskt. För ett produktionsföretag innebär detta praktiskt att den egna positionen — leverantör av råmaterial, bearbetare eller slutmakare — avgör vilka uppgifter som senare måste tillhandahållas och till vem. Ett företag som levererar halvfabrikat till en profilbyggare eller gjuteri måste ofta vidarebefordra uppgifter till den part som slutligen sammanställer passet, även om passet självt bara blir obligatoriskt på nivån för slutprodukten.

Den unika identifieringskoden som framtida anknytningspunkt

Artikel 12 reglerar den unika identifieringskoden som kopplas till en produkt när passet blir obligatoriskt. Denna kod är nyckeln för att koppla samman data i kedjan — från råvara till slutprodukt. För ett halvfabrikat innebär detta att, när förpliktelsen någon gång träder i kraft, uppstår frågan om halvfabrikatet själv redan får en egen kod, eller om koden först uppstår för slutprodukten där halvfabrikatet är bearbetat. Denna knapp har ännu inte omvandlats till en konkret regel för aluminium.

Där det går fel i praktiken

En leverantör av aluminiumsprofiler utgår från att passet bara är en sak för den part som släpper slutprodukten på marknaden, och ägnar därför ingen uppmärksamhet åt att dokumentera ursprungs- och sammansättningsdata. Om den delegerade handlingen senare kräver att dessa data kommer från halvfabrikatet, saknas underlaget för att snabbt uppfylla det.

En gjuteri antar att "halvfabrikat" automatiskt faller utanför förpliktelsen, utan att kontrollera hur den slutliga definitionen i den delegerade handlingen kommer att vara. ESPR-definitionerna i artikel 2 lämnar just utrymme för tolkning som fylls i per produktgrupp.

En förpackningsproducent förväxlar status för halvfabrikat med slutprodukt, och tror att eftersom dess eget material fortfarande bearbetas av en tredje part, kan ingen förpliktelse uppstå. Artikel 38 visar att även aktörer som inte säljer slutprodukten kan få en roll vid överföring av information.

Ett företag ställer frågan "gäller detta för mig" för sent, nämligen först när den delegerade handlingen redan är publicerad, och har då ingen tid kvar att i efterhand rekonstruera data om ursprung och sammansättning.

En importör av aluminiumspolar förlitar sig på vad konkurrenter gör, i stället för på ordalydelsen i förordningen och ESPR-arbetsprogrammet, och hamnar därför efter den faktiska planeringen i stället för att i tid förbereda sig för den.

Vad ni kan dokumentera

• En översikt över företagets egen position i kedjan: levererar företaget ett halvfabrikat till en bearbetare, eller släpper det själv en slutprodukt på marknaden? Denna skillnad är avgörande för frågan om vem som senare får vilken förpliktelse, se även om det digitala produktpasset redan gäller för ert aluminium.
• Ursprungs- och sammansättningsdata för halvfabrikatet, även om det ännu inte finns någon förpliktelse: legering, ursprunget för aluminiumet, och huruvida det gäller primärt eller sekundärt material. Denna skillnad kan få konsekvenser för förpliktelsen, enligt beskrivningen i huruvida det spelar någon roll om aluminium är primärt eller sekundärt.
• Kontaktuppgifter och överenskommelser med mottagare om vem som lämnar vilka data vidare i kedjan, i förväg på vad artikel 38 kommer att kräva av aktörer i försörjningskedjan.
• En samling med aktuell status för ESPR-planeringen, så att det är klart från vilken tidpunkt en delegerad handling för aluminium konkret blir aktuell, se när produktpasset blir obligatoriskt för aluminium.
• En översikt över vilka data som enligt förväntning kommer att finnas i passet, så att företagets eget administrativa system kan förbereds därför, se vilka uppgifter som ingår i aluminiumpasset.