hur behandlar jag uppgifter från flera leverantörer för samma legering i ett pass

Varje leverantör levererar sin egen del av uppgifterna

För en legering som kommer från flera leverantörer levererar varje leverantör uppgifterna om det material som leverantören själv har levererat, och dessa uppgifter behandlas tillsammans i ett enda pass utan att de reduceras till ett medelvärde eller en uppskattning. Passet avser en specifik produkt eller en specifik batch, och ursprunget för råvarorna i den måste kunna spåras tillbaka till den aktör som har tillhandahållit uppgifterna. Det betyder i praktiken att ett sammanslaget pass innehåller flera datakällor sida vid sida — till exempel andelen återvunnet material per leverantör, eller ursprunget för legeringselementen per batch — istället för ett enda sammanlagt eller genomsnittligt tal från vilket det inte längre går att se var det kommer ifrån.

För vem detta gäller och för vad det inte gäller

Detta gäller särskilt för tillverkare och bearbetare som köper aluminium från olika gjuterier, valsningar eller handlare och gör en slutprodukt eller en sammanslagna batch med det. Det handlar då om hur uppgifterna från dessa olika källor förhåller sig till varandra i det slutliga passet. Det handlar inte om vad som ska hända om en leverantör helt och hållet inte tillhandahåller uppgifter — det är ett annat problem, beskrivna vid vad du ska göra om en leverantör inte levererar informationen. Det gäller inte heller situationen då aluminium redan i sig är en fysisk blandning av skrot med okänd eller varierande härkomst; denna situation, där blandningen redan finns i materialet innan det ankommer till tillverkaren, behandlas under data för blandningspartier från blandat skrot. Ämnet här avser specifikt den administrativa sidan: flera separata, spårbara datauppsättningar som samlas i ett passoort, inte smältning av material med okänd sammansättning.

När detta träder i kraft

Skyldigheten att upprättas ett digitalt produktpass för aluminium följer av en delegerad handling som ännu inte har publicerats. ESPR-arbetsplanen 2025-2030 nämner aluminium som en av de produktgrupper för vilka en sådan handling förbereds, med en förväntan omkring 2027, men ett fast datum är ännu inte fastställt. Tills dess handling finns på plats gäller det ingen skyldighet att upprättas ett pass med kombinerade leverantörsuppgifter. Det som redan är fastställt är den ram inom vilken detta senare måste ske: artikel 38 i ESPR fastslår att aktörer i leverantörskedjan måste tillhandahålla de uppgifter som är nödvändiga för att uppfylla informationskraven, och artikel 10 beskriver vilka krav passet som helhet måste uppfylla. Så snart den delegerade handlingen för aluminium har publicerats kommer det datumet att anges här.

Hur detta byggs upp i praktiken

Vem som redan nu arbetar med flera leverantörer för samma legering gör klokt i att börja med att skilja uppgiftsströmmarna åt per leverantör i stället för att låta dem smälta samman till en genomsnittlig siffra. I praktiken innebär det ett par steg. Först fastställs vilka uppgifter varje leverantör separat tillhandahåller om sin del av materialet — sammansättning, ursprung, andel återvunnet material, eventuella behandlingar. Därefter bestäms hur dessa partier förhåller sig till varandra i slutprodukten: gäller det separata batcher som förblir separat igenkännbara, eller material som redan i gjuteriet har sammanfogats. I det första fallet kan passet visa uppgifterna per källa sida vid sida; i det andra fallet blir frågan relevant hur ett blandat resultat hanteras, vilket rör sig om tillvagagångssättet för blandade partier. Därefter är det en sak att i förväg fastställa med varje leverantör vilka uppgifter när och i vilken form som ska tillhandahållas — det kan bäst göras som en fast del av inköpsöverenskommelserna, såsom beskrivs i fastställandet av passuppgifter i inköpskontraktet, så att det inte behöver sökas efter saknade uppgifter i efterhand. Det är också lämpligt att i förväg fastställa vilka uppgifter som exakt behövs per leverantör, vilket framgår av frågan om vilka uppgifter som efterfrågas från en aluminiumleverantör. Slutligen är det klokt att kontrollera de tillhandahållna uppgifterna innan de hamnar i passet, särskilt när flera källor kombineras och ett fel från en leverantör kan påverka hela passet.

Vad detta baseras på

Artikel 38 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781) fastställer skyldigheten för aktörer i försörjningskedjan att tillhandahålla de uppgifter som krävs för produktpasset, vilket utgör grunden för idén att varje leverantör är ansvarig för sin egen del. Artikel 10 beskriver de krav som passet som helhet måste uppfylla, inklusive spårbarhet för uppgifter. Artikel 39 behandlar de test-, mät- och beräkningsmetoder som används för att fastställa uppgifter, vilket blir relevant när flera datakällor sammanförs och måste mätas enligt samma metod för att vara jämförbara. Artikel 40 fokuserar på förebyggandet av omgång och försämring av prestanda, vilket berör farhågan att kombinering av uppgifter inte får leda till en för rosig bild än vad den faktiska materialsamansättningen motiverar.

Den som vill förbereda detta för sitt eget inköp börjar med att kartlägga de nuvarande leverantörerna och de uppgifter som de redan kan eller inte kan tillhandahålla, och fastställer sedan hur dessa uppgifter per part förblir igenkännbara i sin egen administration — innan det moment då ett pass blir obligatoriskt.

Vad detta baseras på

Själva förordningen finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; du behöver inte tro på oss.

Det konkreta du måste göra

Vad som förväntas av dig

En aluminiumhalvfabrikat är ofta inte produkten från en enda leverantör. En profil kan gjutas från en legering vars basmaterial kommer från flera smältverk eller skrotpartier, och ett gjuteri blandar regelbundet block från olika ursprung med samma legeringsnummer. Den som sammanställer ett produktpass för dessa måste sammanföra dessa olika källor till en helhet utan att källan för uppgifterna blir oklar.

Håll uppgifter per leverantör spårbara

Artikel 38 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781) beskriver att aktörer i försörjningskedjan tillhandahåller den information som krävs för att sammanställa passet. Det innebär inte att alla leverantörsuppgifter får sammanfogas till ett odifferentierat värde: källan för varje del av informationen förblir praktiskt taget relevant, särskilt när det senare visar sig att en av parterna har tillhandahållit felaktiga uppgifter. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta att en enkel koppling mellan inköpsparti, leverantör och slutvärdet i passet någonstans måste dokumenteras — om inte annat än i ett inköpsregister eller en produktionssedel.

Ett kombinerat resultat med ett spårbart beräkningssätt

Artikel 10 i ESPR ställer krav på innehållet och tillförlitligheten i det digitala produktpasset. När flera partier med samma legering kombineras till en produktladdning uppstår ett kombinerat värde — till exempel för andelen återvunnet material eller för sammansättning. Det kombinerade värdet måste kunna spåras tillbaka till de underliggande partierna. För ett medelstort företag är detta ofta en matematisk fråga: ett vägt genomsnitt baserat på mängder, inte ett enkelt räknemedelvärde av procentsatser. Hur denna beräkning är utförd är en del av det som måste kunna påvisas.

Använd samma mät- och beräkningsmetod

Artikel 39 i ESPR handlar om test-, mät- och beräkningsmetoder som används för att fastställa data. Om leverantör A beräknar återvunnet innehål på ett annat sätt än leverantör B uppstår ett datablad där äpplen och päron har kombinerats till ett tal. För företag som arbetar med flera underleverantörer innebär det att kombinationen av data inte bara är en beräkning, utan också en kontroll: är den underliggande metoden jämförbar? Det är inte alltid synligt utan att fråga.

Ingen försämring av data genom att dölja blandning

Artikel 40 i ESPR beskriver förebyggandet av omgåelse och försämring av prestanda. Det berör också situationen där en mindre gynnsam part (till exempel med en lägre andel återvunnet aluminium) är "gömd" i en större, mer gynnsam part, så att det sammansatta databladen blir gynnsammare än den faktiska sammansättningen av varje del. För den dagliga praktiken innebär det att medelvärdesbildning i sig inte är problemet — det sker kontinuerligt i metallindustrin — men sättet på vilket genomsnittet bildas måste vara spårbart och försvarbart.

Där det går fel i praktiken

En gjuteri smälter in block från tre leverantörer i en gjutbatch, men endast från två leverantörer har ett datablad eller datakort mottagits. Den tredje partien fylls i baserat på en uppskattning — och denna uppskattning är inte någonstans registrerad som en uppskattning.

Ett profilföretag köper samma legering (till exempel EN AW-6060) från två leverantörer, en med högt återvunnet innehål och en annan med huvudsakligen primärt aluminium. I databladen för slutprodukten visas ett genomsnittligt värde, beräknat baserat på antal leveranser i stället för faktiska förarbetade mängder — med ett förvrängd resultat.

En importör kombinerar material från en leverantör utanför EU med material från en europeisk leverantör. De två underliggande dokumenten är upprättade enligt olika definitioner av "återvunnet material", utan att någon har märkt denna skillnad innan data tillsammans hamnade i ett datablad.

För en underleverantör som utför en del av smältprocessen antas det att denna automatiskt använder samma beräkningsmetod som det uppdragsgivande företaget. Vid efterfrågan visar det sig inte vara fallet — och det är inte längre möjligt att spåra vilken del av slutpartiet som baseras på vilka antagande.

Ett företag lagrar leverantörsdata per inköpsorder, men inte kopplat till den produktionsomgång där de förarbetades. När databladen ska upprättas är det inte längre möjligt att rekonstruera vilken leverantör som motsvarade vilken slutproduktpart.

Vad ni kan dokumentera

En översikt per produktionsomgång av vilka leverantörer och vilka mängder som förarbetades i den, inklusive datum och legeringsnummer.
De underliggande leverantörsdata själva, per leverans, så att ett sammansatt värde senare kan spåras tillbaka till källorna. Se även vilka uppgifter du kan begära från din aluminiumleverantör för vad som hör dit.
Den beräkningsmetod som användes för att komma fram till ett sammansatt värde (vägt genomsnitt baserat på mängd, med den använd formel eller kalkylark bevarad som bilaga).
En jämförelse av de mät- och beräkningsmetoder som de olika leverantörerna använder, med en notering där dessa metoder avviker.
Avtal med leverantörer om form och frekvens för datakommunikation, registrerade enligt beskrivning vid inlämningen av databladsdata i inköpskontraktet.
En notering för partier vars ursprung inte helt kan spåras, med den tillvagagångssätt som följts för det — relevant när en del av materialet kommer från blandade skrotpartier .
En fast arbetsmetod för kontroll av inkommande leverantörsdata innan de ingår i en sammansatt beräkning, enligt diskussionen vid kontrollera leverantörens data för riktighet.

Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform handlar om. Vi känner inte till din situation. Om du är osäker på din egen situation rådgör du en jurist eller tillsynsmyndigheten.

Skrivet med AI baserat på källorna ovan, kontrollerat av en människa den 2026-09-05. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättningar får företräde.